Den fula ankungen

Den fula ankungen

1

Kapitel 1: Det envisa ägget

Det var en gång, djupt inne landet, en vacker sommardag. Vetet var gyllene, havren var grön, och nere vid vattnet satt en ankmamma sitt bo. Hon hade suttit där väldigt länge. Ett efter ett började äggen att knäckas. Pip! Pip! Små gula huvuden tittade fram. ”Kvack! Kvack!” sa ankmamman, och alla ankungarna tittade ut den stora gröna världen. Men ett ägg var kvar. Det var väldigt stort och väldigt tyst. En gammal anka kom besök och tittade boet. ”Det där är ett kalkonägg!” varnade hon. ”Lämna det och lär de andra att simma istället.” Ankmamman tittade det stora ägget. ”Nej, jag har suttit här länge”, sa hon. ”Jag ska sitta en liten stund till.” Plötsligt vickade det stora ägget till lite. Knak! En bit av skalet föll av.
Did you know?
Fågelungar, som ankungar, har en särskild ”äggtand” på näbben som hjälper dem att picka hål på skalet när det är dags att kläckas!